När webben slog igenom var en webbplats ett måste för den organisation som ville vara närvarande på webben. Idag är alla närvarande, och för de flesta är närvaron större utanför den egna webbplatsen än på den. Någon gång måste vi därför ställa oss frågan:
Måste ett parti ha en egen webbplats, eller räcker det med närvaron på andra webbplatser?
För Miljöpartiets del finns det ett flertal kanaler som är viktiga.
- Videos finns på både YouTube och Vimeo
- Bildarkivet finns på Flickr
- Politiker, medlemmar och sympatisörer bloggar på Mpbloggar.se eller samlas i gröna bloggflöden
- Presskontakter kan ske såväl via utskickslistor som via Facebook och Twitter
- Partidebatten sker på intranätet Gittan eller öppet på Facebook och Twitter
- Kommunikation med medlemmar sker till stor del via sociala medier
- Kandidater presenteras på SVT:s valpejl eller andra fristående webbplatser,
- Basinformation om partiet finns på Wikipedia och ett antal andra webbplatser
- De dagliga uppdateringarna går huvudsakligen via Facebook (kopplat till mp.se)
Med alla dessa kanaler lämnas få behov som kräver en partiwebbplats. Det finns några få behov kvar, men de inget av dem är heligt. De skulle troligen kunna lösas på andra sätt än en egen webbplats.
Det finns däremot två frågeställningar som inte handlar om innehåll och som är viktiga för att kunna svara på frågan, och en tredje som handlar om framtiden för Internet.
1. Kontroll
Sociala medier och nyhetswebbplatser har sin egen agenda. De flesta organisationer känner ett behov av en plats där de kontrollerar både innehållet och hur det presenteras. På den egna webbplatsen kan de presentera sig med egna ord och utan reklam eller annat innehåll som pockar på uppmärksamheten. Behovet av kontroll ska inte gå för långt, men att förlita sig på sociala medier är också vanskligt. Att tvinga den som vill engagera sig politiskt att göra det via de privata företag som driver de sociala medier kan vara direkt farligt.
2. Förtroende
Frågan om kontroll leder vidare till frågan om förtroende. Kan den som läser en text på nätet lita på innehållet? För många är det en fråga om ifall det finns en tydlig avsändare och vem den avsändaren i så fall är. Det ramverk för att presentera information som en webbplats ger är en möjlighet att skapa ett förtroende direkt mellan organisation och besökare. Det kan göras bra eller dåligt, men oavsett hur det görs så skiljer det sig från det förtroende som skapas i de sociala medierna.
3. Den distribuerade webben
Det finns en fara med den koncentration av webbtrafik som samlats på några få webbplatser som Google, Facebook och några till de senaste åren. Friheten på nätet ska vara stor och monokultur är alltid ett hot mot frihet. Den distribuerade webben i form av bloggar och webbplatser som länkar till varandra är en motpol till den centraliserade webben, där enkilda aktörer får makten att censurera innehållet. Det är en faktor som är svår att ta ställning till som enskild aktör, men där allas gemensamma beslut avgör var vi befinner oss fem-tio år in i framtiden.
Så tillbaka till frågan då; måste ett parti ha en webbplats? Som webbredaktör för ett politiskt parti vore det konstigt om jag kom till någon annan slutsats än att det är en bra idé. Vad tycker du? Dags att lägga ner?
När webben slog igenom var en webbplats ett måste för den organisation som ville vara närvarande på webben. Idag är alla närvarande, och för de flesta är närvaron större utanför den egna webbplatsen än på den. Någon gång måste vi därför ställa oss frågan:
Måste ett parti ha en egen webbplats, eller räcker det med närvaron på ...