Kampen mot övervakningen långt ifrån slut

Stundtals kan debatten om övervakningssamhället kännas helt död. Medierna är extremt dåliga på att rapportera om bredden av politiska beslut som tillsammans bidrar till ett massivt övervakningssamhälle.

Övervakningskameror

Visserligen har det rapporterats en del om amerikanska Stop Online Piracy Act (SOPA), men samtidigt är det nästan helt tyst om EU:s Acta-avtal, European Network and Information Security Agency (ENISA) eller några andra av de initiativ som kraftigt hotas våra medborgerliga rättigheter.

Som @opassande skriver pågår en katastroffilm i slow motion för västerländsk demokrati:

NDAA drogs igenom — där amerikanska medborgare helt enkelt kan fängslas på misstanke endast och på ospecificerad tid. SOPA är på gång att dras igenom — där internet kommer att ägas av en handfull konglomerat och innovation (och affärsmässig konkurrens) stryps effektivt. En skakning har nu känts i akterdäck och kvar finns snart inga av de värderingar det stora landet i väst så hårt försvarat.

Men det duger inte att skylla på medierna. Vad vi måste fråga oss är var den politiska oppositionen befinner sig när det ska övervakas. I takt med att piratpartiet har fått allt svårare att nå ut så har också andra partier fört allt mindre väsen.

Min slutsats är att även om åtminstone Miljöpartiet har vettiga ställningstaganden så prioriteras frågan ner när den inte längre är medialt het. Likaså för andra partier som försökt att etablera sig som övervakningskritiska. Miljöpartiet gör starka insatser i EU-parlamentet (en viktig arena i integritetspolitiken) genom gröna gruppen i EU-parlamentet. Men i riksdagen är det inte lika högt prioriterat.

För mig tyder det mesta på att piratpartiet fortfarande har en roll att spela i svensk politik. Debatten om övervakningssamhället måste fortsätta.

Någon annanstans

Något av det svåraste att förhålla sig till i klimatdebatten är magnituden i den utmaning vi har att lösa. Vi behöver en gigantisk omställning. Ofta leder det till att folk slår ifrån sig och gör problemet till någon annans; att lösas någon annanstans.

Vindkraftspark

Vi är några stycken vindkraftvänner som gått med i facebook-gruppen Vindkraftens verkliga kostnad. Jag har gjort det för att frågan är värd att diskuteras. För trots att fossil energi globalt subventioneras fem gånger mer än förnybar energi står nu förnybar energi för mer än hälften av nybyggd elproduktion.

Förnybar energi är kostnadseffektiv. Den är en viktig del i lösningen av klimatkrisen. Den kan tillsammans med energieffektiviseringar möjliggöra en snabb avveckling av elproduktion med kol, olja och gas. Det borde vara självklart att lägga alla andra planer på hyllan och storsatsa på det förnybara.

Men alla tycker inte det. I Vindkraftens verkliga kostnad påpekar vindkraftsmotståndarna hela tiden att vad vi kan göra är obetydligt och att det är i USA, Indien och Kina som förändringen måste ske.

”Globala koldioxidutsläpp måste stoppas inom fem år. VI måste börja med dom största källorna – Kina och USA. Indien får en släng oxå.”

Det är lustigt. Argumentet är precis samma där. Någon annanstans är alltid platsen det ska ske.

  • USA hänvisar till Kina och Indien – de länder som ser ut att öka utsläppen mest framöver.
  • Kina hänvisar till att deras utsläpp kommer från produktion som exporteras till Europa och USA, samt att deras utsläpp är flera gången lägre per person än i väst.
  • Indien reagerar som Kina, och är inte sena att påpeka att de dessutom har en väldigt liten del i de historiska utsläppen. Nog måste väl Indien ha rätt till samma utveckling som vi haft.

Så fortsätter det. Vart du dig i världen vänder… Var du än befinner dig ska problemet lösas någon annanstans.

Det är det vi måste vända på; var vi än befinner oss så är det precis där vi måste starta.

Presentation: Nya mp.se

Miljöpartiet är i startgroparna för att bygga ny webbplats. Under 2012 ska ny design och publiceringsplattform byggas upp. Dessutom ska intranätet bytas mot en webbaserad lösning.

Om Miljöpartiet ska kunna kalla sig Sveriges mest öppna parti har vi en del att göra på webben. Trösklarna för engagemang måste sänkas rejält.

Under miljöpartiets kommun- och landstingsdagar i helgen presenterade jag hur tidsplan och arbetsprocess ser ut. Här är den presentation jag gick igenom på seminariet.

Presentationen är inte så matig att allt går att förstå utan någon som går igenom den, men oroa er inte. Det kommer att finnas goda möjligheter att följa processen med ny hemsida framöver.

På två punkter vill jag dock göra förtydliganden.

  1. Den öppna offertförfrågan resulterade i femton inkomna offerter. Nu sker förhandlingar med två av dessa företag, Oktavilla och Locomotiv.
  2. När vi är klara med att välja konsult kommer vi att starta en utvecklingsblogg där det går att följa det fortsatta arbetet. Där kommer det vara möjligt för alla att vara delaktiga i byggandet av vår nya webb.

Måste ett parti ha en webbplats?

Man på WWWNär webben slog igenom var en webbplats ett måste för den organisation som ville vara närvarande på webben. Idag är alla närvarande, och för de flesta är närvaron större utanför den egna webbplatsen än på den. Någon gång måste vi därför ställa oss frågan:

Måste ett parti ha en egen webbplats, eller räcker det med närvaron på andra webbplatser?

För Miljöpartiets del finns det ett flertal kanaler som är viktiga.

  • Videos finns på både YouTube och Vimeo
  • Bildarkivet finns på Flickr
  • Politiker, medlemmar och sympatisörer bloggar på Mpbloggar.se eller samlas i gröna bloggflöden
  • Presskontakter kan ske såväl via utskickslistor som via Facebook och Twitter
  • Partidebatten sker på intranätet Gittan eller öppet på Facebook och Twitter
  • Kommunikation med medlemmar sker till stor del via sociala medier
  • Kandidater presenteras på SVT:s valpejl eller andra fristående webbplatser,
  • Basinformation om partiet finns på Wikipedia och ett antal andra webbplatser
  • De dagliga uppdateringarna går huvudsakligen via Facebook (kopplat till mp.se)

Med alla dessa kanaler lämnas få behov som kräver en partiwebbplats. Det finns några få behov kvar, men de inget av dem är heligt. De skulle troligen kunna lösas på andra sätt än en egen webbplats.

Det finns däremot två frågeställningar som inte handlar om innehåll och som är viktiga för att kunna svara på frågan, och en tredje som handlar om framtiden för Internet.

1. Kontroll

Sociala medier och nyhetswebbplatser har sin egen agenda. De flesta organisationer känner ett behov av en plats där de kontrollerar både innehållet och hur det presenteras. På den egna webbplatsen kan de presentera sig med egna ord och utan reklam eller annat innehåll som pockar på uppmärksamheten. Behovet av kontroll ska inte gå för långt, men att förlita sig på sociala medier är också vanskligt. Att tvinga den som vill engagera sig politiskt att göra det via de privata företag som driver de sociala medier kan vara direkt farligt.

2. Förtroende

Frågan om kontroll leder vidare till frågan om förtroende. Kan den som läser en text på nätet lita på innehållet? För många är det en fråga om ifall det finns en tydlig avsändare och vem den avsändaren i så fall är. Det ramverk för att presentera information som en webbplats ger är en möjlighet att skapa ett förtroende direkt mellan organisation och besökare. Det kan göras bra eller dåligt, men oavsett hur det görs så skiljer det sig från det förtroende som skapas i de sociala medierna.

3. Den distribuerade webben

Det finns en fara med den koncentration av webbtrafik som samlats på några få webbplatser som Google, Facebook och några till de senaste åren. Friheten på nätet ska vara stor och monokultur är alltid ett hot mot frihet. Den distribuerade webben i form av bloggar och webbplatser som länkar till varandra är en motpol till den centraliserade webben, där enkilda aktörer får makten att censurera innehållet. Det är en faktor som är svår att ta ställning till som enskild aktör, men där allas gemensamma beslut avgör var vi befinner oss fem-tio år in i framtiden.

Så tillbaka till frågan då; måste ett parti ha en webbplats? Som webbredaktör för ett politiskt parti vore det konstigt om jag kom till någon annan slutsats än att det är en bra idé. Vad tycker du? Dags att lägga ner?

Det heliga köttet

Den stora förnekelsenJag håller som bäst på att läsa Rockström och Wijkmans Den stora förnekelsen på lediga stunder. Det är en fantastisk bok som alla borde läsa. Den helhetssyn på människans miljöpåverkan som boken beskriver har saknats i debatten.

Jag har visserligen inte läst boken till sista punkt, men hittills har känner jag att författarna missat en uppenbar fråga. Samtidigt som de beskriver hur viktig omställningen av jordbrukssektorn är för ett framgångsrikt miljö- och klimatarbeta så har de hittills inte med ett enda ord lyckats påpeka hur det hänger samman med människans överkonsumtion av kött.

I en värld där vi måste vara beredda på att ifrågasätta alla invanda föreställningar för att bygga framtidens hållbara samhälle duger det inte att köttkonsumtionen är för obekväm för att diskuteras.

Jag är övertygad om att det finns köttkonsumtion som är hållbar. Att hålla betesmarker öppna med boskap och en jakt som bedrivs inom hållbara ramar medför inga större problem för klimat och biologisk mångfald. Men den allra största delen av det kött vi äter kommer från en fullständigt ohållbar köttproduktion. Det enorma behov av odlingsbar mark som leder till skövlandet av viktiga urskogar över stora delar av världen är kopplad till de fodergrödor som djuret på tallriken fötts upp på.

Som Peter Nilsson skriver på Passagen debatt:

När det kommer till vems ansvar det är att dåliga djurprodukter säljs och köps så beror svaret helt på vem du frågar – ”konsumenten” säger handeln, ”handeln” säger konsumenten.

Problemet är att ingenstans ställs frågan vem som har ansvar för att rätt information finns tillgänglig. I Den stora förnekelsen duckar Rockström och Wijkman för köttets påverkan. I butiken görs allt för att dölja vad det är för produkt du egentligen stoppar i korgen.

Jag förstår att ICA inte inreder köttdisken som en nedhuggen regnskog, med bilder från de mörkare sidorna av djurhållningen. Det kan vi inte heller kräva. Men när inte ens de som utger sig för att berätta helhetsbilden om dagens miljöutmaningar kan säga som det är, hur kan vi då förvänta oss att matbutiken ska berätta någon annan historia än om den glada kon, på den öppna betesmarken – oavsett om de säljer något sådant kött eller ej.

Frågan SVT borde ställa

Jag älskar SVT. Jag menar; jag älskar verkligen SVT. För mig är de definitionen av bra TV. Men deras inställning till partiledardebatten på söndag gör mig arg. De vill ställa regeringen mot en samlad opposition och klumpar därför ihop S, V och MP med Sverigedemokraterna. Därmed ger de regeringspartierna minst två viktiga gratispoäng.

  1. Alliansen har ett egenintresse av att klumpa ihop S, V och MP med SD. Det har de försökt med oavbrutet sedan valet, trots att SD röstar med regeringen nio gånger av tio. Nu gör SVT jobbet åt dem.
  2. Alliansen har i flera år jobbat på att framställa sig som eniga mot en splittrad opposition, trots alla politiska motsättningar som ryms (och ska rymmas) inom samarbetet.

Nu ställer SVT på sin webb frågan ”Gör S och V rätt som hoppar av?”. Men om SVT verkligen undrade vad folk tycker i frågan borde de ställa grundfrågan:

Gör SVT rätt som kräver att oppositionspartier ska stå på samma sida som Sverigedemokraterna?

Därför ställer jag nu den frågan. Vad tycker du? Svara i undersökningen på bloggens startsida!

Dessutom gör SVT:s Eva Landahl misstaget att kalla S och V:s avhopp för en vägran att debattera med Jimmie Åkesson.

-Vi kommer att ta upp frågan om varför de här partierna inte vill debattera med Jimmie Åkesson.

Jag tycker S och V borde ta debatten, men jag har full respekt för deras ställningstagande att låta bli. Jag förstår varför de avstår. Men vad SVT håller på med, det förstår jag bara inte.

Att hålla kvar besökaren

Fjärrkontroll för webbenNågot som irriterar mig är webbplatser som gör det svårt för mig som besökare att komma vidare. Det är inte ovanligt att nyhetswebbplatser skriver om saker som händer på nätet, men utan att länka vidare på ett tydligt och enkelt sätt. Det är minst lika irriterande som att tvinga externa länkar att öppnas i nya fönster för att besökaren inte ska tappa bort webbplatsen.

Ibland flyttas länkarna till en separat sektion på sidan istället för att länka relevant text. Ibland stryks de helt. Jag har till och med sett utskrivna webbadresser som inte länkas, troligen av policy-skäl. I sådana fall handlar det bara om att sätta upp tekniska hinder för besökaren.

På den sociala webben måste användarens upplevelse sättas i centrum. Är de nöjda med funktionen och informationen på en webbplats så ger det en positiv upplevelse. En positiv upplevelse gör att de rekommenderar sidor eller kommer tillbaka senare.

När jag började jobba med webb var resonemanget oftast att besökaren skulle hållas kvar på webbplatsen. Ni som fortfarande jobbar så – tänk om. Surfmönstren har förändrats. Idag utgår människor ofta från någon social hubb som facebook, twitter eller Google+, och surfar på rekommendationer, sökningar eller infall.

Om du vill att besökaren ska vara kvar på din webbplats så måste du lyckas med hjälp av ett bra innehåll, inte genom att sätta upp tekniska hinder. Annars lämnar du besökaren samma irriterande känsla som när fjärrkontrollen inte fungerar. Men det går fortfarande att stänga av TV:n på strömbrytaren. Eller webbplatsen.

Statligt reglerad kakdiet

Godkänner / Godkänner inteFrån och med den 1 juli 2010 krävs aktivt samtycke för att en webbplats ska få lagra så kallade kakor hos besökarna.

Jag tycker inte om lagen (det kan jag skriva mer om någon annan gång) och är visserligen positiv till civil olydnad, men de som är med och stiftar lagarna måste faktiskt försöka följa dem. Som riksdagsparti är det inte ett alternativ att ignorera lagar.

Därför är det lite beklämmande att vi hamnat i en situation där vi faktiskt inte kan följa lagen fullt ut, vilket bloggen Kunskapssamhället påpekar.

Det skulle vara för dyrt för partiet att anpassa nuvarande webbverktyg så att det inte sätter några kakor innan besökaren godkänt det. Framförallt eftersom vi använder en del tilläggstjänster, exempelvis videospelare och sociala medier, som alla sätter sina egna kakor. Dessutom skulle det ta ganska lång tid att ändra verktyget – kanske längre tid än det nystartade arbetet att bygga partiets nya webb.

Detta gör att vi ställs inför några olika valmöjligheter.

  1. Vi ignorerar lagen, såsom riksdagen.se. Eftersom vi ändå inte kan följa den just nu så låtsas vi som att det regnar. Då har vi inte ens försökt följa lagen eller dess intentioner.
  2. Vi låtsas följa lagen och hoppas att ingen upptäcker det, såsom regeringen.se. Det är fullt möjligt att fråga om tillåtelse i efterhand och låtsas som att inget hänt ännu, men det är att ljuga för besökarna.
  3. Vi kan tala om som det är, såsom makthavare.se. Vi redan satt några kakor, men ger möjligheten att antingen acceptera det eller rensa bort så många kakor som möjligt och lämna webbplatsen. På så sätt gör vi vårt bästa för att följa lagen och undviker att ljuga.

Vi valde vad vi ser som den minst dåliga lösningen för oss – att säga som det är.

Bästa innehållet från mpbloggar

Vi vill lyfta fram det bästa innehållet på vårt bloggnätverk mpbloggar.se. Därför efterfrågar vi nu förslag på lösningar och kostnader för dessa. Nu söker vi konsulter med erfarenhet av WordPress fleranvändarinstallationer.

Idag ligger samtliga inlägg från gröna bloggarna samlade på gronabloggar.mpbloggar.se. Det inkluderar såväl bloggar från mpbloggar-systemet som bloggar på andra servrar.

Vi tänker oss att lyfta fram dessa kategorier:

  • Veckans vanligaste etiketter (taggar)
  • Mest lästa (klickade) inläggen idag
  • Mest länkat denna månad
  • Månadens mest besökta bloggar
  • Senaste inläggen (enklast att genomföra)

I viss mån kan det gå att återanvända listningarna i exempelvis webbwidgets. Föreslå gärna lösningar på det. 

Vi söker en konsult som kan leverera och implementera färdiga lösningar. Vi styr själva över den server som bloggarna ligger på, vilket betyder att vi kan släppa in er att jobba direkt på befintlig installation när det är dags.

Vi ser positivt till förslag till förändringar utanför dessa ramar.

Återkom med era förslag inklusive kostnader för projektets olika delar till Johan Schiff senast 14 augusti.

Gudmundson borde rensa ut bland sina bokmärken

På SvD:s ledarblogg skriver Per Gudmundson idag att MP borde rensa ut våldsromantikerna. Men han har missförstått sutuationen. Gudmundson tror att bloggnätverket är ”partiets officiella kanal”, vilket är helt felaktigt. Tyvärr tillåter han inga kommentarer, så det är lite svårt att rätta honom.

Gröna bloggar är ett bloggnätverk där vem som helst som sympatiserar med partiet kan anmäla sin blogg. Du behöver inte vara medlem i Miljöpartiet. Det betyder att det kommer inlägg som inte alls har med partiets officiella hållning att göra. Det är, med all självklarhet kan jag tycka, absolut inte en av partiets officiella kanaler.

Från mpbloggar.se:

Vi välkomnar Miljöpartiets medlemmar och sympatisörer att börja blogga här. Det är gratis, reklamfritt och du är fri att skriva om vad du vill.

Miljöpartiet står inte bakom innehållet på mpbloggar.se. Vill du veta vad partiet tycker hänvisar vi till vår officiella webbplats.

Miljöpartiet de gröna tar heller inte ansvar för de spamregistreringar som görs på mpbloggar.se. (Vi kan alltså lugna eventuellt oroliga läsare med att viagraförsäljning inte ingår i partiets officiella verksamhet.)

Det Per Gudmundson oroar sig över är alltså att en bloggare som anser sig vara grön och eventuellt är medlem i Miljöpartiet har skrivit något som inte är partiets linje. Själv är jag mer oroad över japanska kärnkraftsverk för dagen, men vi är alla olika.

Om Gudmundson skulle läsa detta inlägg: Per, vänligen rensa upp bland dina länkar till partiernas officiella kanaler. Och om du har någon ickevåldsblogg som du tycker skulle passa in bland de gröna bloggarna – tveka inte att anmäla den till oss, så kan du också bli en del av den gröna bloggosfären!

Uppdatering:

Det är värre ändå. Citatet i blogginlägget som Gudmundson hänvisar till är redan i blogginlägget ett citat. Alltså inte något som bloggaren själv har uttryckt. Det är ganska många steg från ett officiellt uttalande, det…